Struts i en hönsgård!
Jag vet inte vad som hände efter sommaren. Jag har inte skrivit någonting i dagboken förrän i slutet på september. Men jag kommer ihåg att jag kände som om jag inte passade in. Kände mig som en Alien. En struts i en hönsgård. Men när jag skriver i dagboken är jag sjukskriven.
Jag blev bara tröttare och tröttare. I september fick jag för första gången känna på sömnlöshet. Trots sömntabletter sov jag 2-3 timmar. Jag fick byta antidepressiva då de jag fick i juni inte haft någon effekt. Jag ville att de skulle hjölpa mig. Kände mig otålig och ville bli av med sjukdomen från helvetet. OM JAG HADE VETAT DÅ, VAD SOM KOMMA SKULLE!
Utdrag ur dagboken “Jag vill bli pigg, glad, social, orka arbeta och allt det där andra man borde orka. Vad är det annars för mening med livet? Ligga på sängen och deppa? Är det livet? Tror knappast det är meningen......”
Ända sedan början hade jag haft destruktiva tankar och helgerna var värst. Förmodligen för att alla var hemma. Jag hade ingenstans att ta vägen kändes det som.
Utdrag ur dagbok “Helgen har varit sådär . Lördagen var riktigt jobbig. Tänkte en massa på att försvinna från jordens yta. Inte egentligen att dö, utan bara försvinna. Bort från alla jobbiga tankar.”
