Att flyktsova!
Det kunde gå dagar där delar av dagarna var hyfsat ok, men för det mesta var det total svart. Dagboken hjälpte mig lite att få vända och vrida på tankarna. Kände inte att det fanns någon att prata med direkt, förutom min fantastiska läkare, men honom kunde jag ju inte ringa till hela tiden. Mot slutet av september kunde jag inte skriva heller. Fick ingen ro i kroppen. Dessutom kunde jag inte sova på nätterna mer 2-3 timmar. Dagarna var grubbliga och deppiga. Jag “flyktsov” på dagen för att komma undan de jobbiga tankarna. Försökte låta bli, för jag tänkte att det var därför jag hade problem med nattsömnen. Men det gjorde ingen skillnad, så jag forsatte med min flykt på dagarna. 2 timmars grubbelfria timmar!
Utdrag ur dagbok:”Sovit middag nästan varje dag för att slippa tänka. Haft lite av de där försvinnatankarna. Panka är vi också. Känns som om min tillvaro i familjen pajar allt. Jag drar ner alla, ekonomin suger....”
Min fantastiska läkare ringde mig varje fredag. Att han ringde på fredagar var bra. För då klarade jag helgen lättare, då jag visste att jag inte kunde få tag i honom!
