Jag, ett ägg!
Efter läkarbesöket var jag som i ett vacum hela kvällen.
Dagen efter hände något som jag inte förväntat mig någonsin. Det var som om jag hela tiden varit som ett ägg. Haft ett hårt skal runt mig. Stark, tålmodig, klarat allt och fixat allt. Nu var det som att min läkare knackat på skalet och fått upp ett hål, som det vällde upp ur. Jag grät och grät och grät. Jag som aldrig gråter, kunde inte sluta gråta.
Det var som om läkarbesöket utlöst, framkallat, dragit ut massor från mitt inre som jag alltid förträngt.
Detta var en chock för mig. Jag den starka, jag som fixar allt bryter ihop och kan inte kontrollera någonting. Jag var helt och hållet fånge av min hjärna, som verkligen visade att nu räcker det! Dags att ta det lugnt. Du behöver inte fixa allt åt alla. Va, vad är det du “pratar” om hjärna? Jag fattar ingenting, du måste prata grekiska eller något. Ta det på svenska, tack. Men hela tiden sa hjärnan samma saker om och om igen. Och jag fattade ingenting!
