attandasutanattleva.blogg.se

Bloggen har flyttat. Jag och layouten, typsnittet kom inte överens här!

Nya adressen är:

 

Fick besök av vänner, jättegulligt, men jag orkade inte länge. Jag fick säga nej till några för jag orkade helt enkelt inte. Fick sprida ut dem över veckorna. Två besök i veckan à 1,5 timme på tog musten ur mig. Jag fick böta rejält efter det. Blev mycket sämre efter det och dagarna efter. Som baksmälla * 1000, utan fest och alkohol. Ett av besöken jag aldrig tackade nej, till var av en arbetskamarat som kom nästan varje vecka. Vi jobbade nära varandra på jobbet, men blev inte vänner förrän jag blev sjuk. Hon hjälpte mig verkligen mycket med stöd, lyssna och även en stund att försöka tänka på annat. Så gott det nu gick.

Medicinen jag hade fått hade ingen verkan.Dessutom kände jag av olika biverningar som skakande kropp, framförallt benen. Huvudet, armarna och benen pirrade som om där var sockerdricka under huden. Jag gick ner i vikt på grund av att jag åt så dålig. Visst behövde jag gå ner i vikt, men det kändes inte alls bra att det var på grund av medicinen.

Jag fick dåligt samvete för att jag mådde dåligt. Kändes som om jag drog ner hela familjen i skiten. Dels med mitt mående, att jag stängde in mig, ville bara vara ensam och sen var det det där med ekonomin. Den funkade inte alls. Fick det inte att gå ihop. Funderade på att besöka pantbanken, men det är ju bara en tillfällig lösning. Det kom hela tiden nya utgifter som inte funnits förut, läkarbesök och medicin tex. Kunde det inte räcka med att må skit. Ha ångest och oro, måste man oroa sig för ekonomin också?

(Början på oktober 2007) Utdrag ur dagbok:”Livet känns så himla meningslöst, orkar snart inte mer. Ingen behöver mig, inte ens jag själv behöver mig. Vad ska det vara bra för att finnas här? Jag vill bara gråta och sova bort alltihop. Orkar inte tänka på på att kanske ha det så här 30-50 år. Fy fan! Jag vill inte vara vuxen, jag vill bara göra något oansvarigt och få lite lättnad.”

 

 

 

 

Fick feeback igår om att min layout på sidan var störande. Det är jättebra. Inte alltid lätt att se själv. Jag har nu bytt. Är tacksam om ni kommenterar nu. Är denna layout, bra eller dålig?

Den sommaren (2007) hade jag fått ok från min chef att gå en sommarkurs på Högskolan Kristianstad. Jag såg framemot att gå den kursen väldigt mycket, att öka mina kunskaper och utveckla mig själv! Den verkade jätteintressant och kul! Men i det tillståndet jag var i så var omöjligt att ta mig dit. Jag bara grät och grät. Vet inte vilken knapp läkaren tryckt på, men känslorna bara byggdes upp och byggdes upp. Det som inte fick plats vällde ut i form av tårar. Trodde inte det var möjligt att gråta så mycket.

Jag var tvungen att ringa läkaren och prata med honom. Pratade länge med honom och han var verkligen bra att prata med. Hur han hörde vad jag sa är en gåta för mig!? Att prata och gråta samtidigt är ingen bra kombination. Det blev så att han sjukskrev mig fram till semestern, 5 veckor.

Jag fick en tid till hjärnröntgen ganska snabbt. Det var lite läskigt. En okänd värld och oro för vad som kunde upptäckas. Tänk om det var något i hjärnan som orsakade domningarna ändå? En sån lättnad det var när beskedet kom att allt var normalt! Där fanns en hjärna i alla fall!

Jag försökte vila så mycket jag bara kunde under sjukskrivningen. Men, jag är den jag är och vila, det visste jag inte hur man gjorde. Men jag gjorde verkligen mitt bästa!! Fram emot semestern kände jag att det här ska nog gå vägen än då. Kanske var det vila och antidepressiva som behövdes?

 

 

Idag är definitivt inte min dag. Efter mina första ok-veckor sedan i somras så har jag börjat dala igen. Skit också!! Hoppades ändå lite på att detta kanske var vägen mot ett levnadsbart liv. Fast efter 6 år borde jag veta bättre!! SUCK!                                                  

Blev lite ledsen när jag skrev gårdagens inlägg. Vet inte varför, det var ju egentligen inte något av det jag skrev som jag hade att bli ledsen över! Men nya tag idag!

Utdrag ur låten Dead and gone:

“Oh hey, I've been travelin' on this road too long
Just tryin' to find my way back home
But the old me's dead and gone
Dead and gone
And oh hey, I've been travelin' on this road too long
Just tryin' to find my way back home
But the old me's dead and gone
Dead and gone”

(Songwriters: HARRIS, CLIFFORD / TIMBERLAKE, JUSTIN / TADROSS, ROBIN)